MINA MÅL

Mina mål har hittills bara varit idrottsliga. Nu har jag blivit tvungen att tänka om riktigt ordentligt. Min häla både fysiskt och mentalt har blivit allt sämre och det fungerar allt sämre. Dessutom är min situation på jobbet mer än lovligt katastrofal. Av denna anledning kommer jag att parkera mina idrottsliga mål, i alla fall till 2019 (tidigast). Jag ska under denna tid inte ligga på sofflocket utan ägna mig åt diverse motionsaktiviteter. Lite kortare joggingrundor, cykla till jobbet, simma lite och träna inomhus på Improve i Partille med lite spinning och styrketräning (det sistnämnda är mer än välbehövligt). Med andra ord, hålla igång maskineriet så att jag inte rostar igen. Tävlingar? Nope! Har inget planerat längre 2017 och 2018. De tävlingar jag varit anmäld på har jag ställt in. Det funkar helt enkelt inte, bara att inse. Nu har jag bara hälsomässiga mål.

 

HÄLSOMÅL

Det stora slutmålet är att anpassa mig efter aortadissektionen och numera, som jag nämnde här ovan, att kunna återvända till löpningen så fort rehab:en medger. Sedan lägger jag mycket krut på att håll denna åkomma under kontroll och verka inom de gränser sjukodomen tillåter. Denna aktivitet kommer att pågå livet ut.

 

Det allra mest akuta är att bekämpa min mentala trötthet och göra en total reset på min skalle. Jag står på randen till utbrändhet (igen) och kämpar som en gnu för att slippa ge mig ut på en lång och (faktiskt) mödosam sjukskrivning. Jag har haft fkera läkare och psykologer som vädjat att jag ska gå hem men jag har envist vägrat. Målet är att nå pensionen utan att vara ett vrak. Denna mentala trötthet har i princip funnits eller legat latent sedan mina förra väggning, 2005, då jag gick tillbaka alldeles för tidigt och efter påtryckningar från Försäkringskassan. Ett misstag jag fått betala dyrt för. Min aortadissektion 2012, då jag var nära att stryka med, har nu hunnit ikapp mig och traumat från det gör sig allt mer påmint. Detta tog fart sedan min senaste hjärtflimmerperiod 2014 som blev väldigt stökig och utdragen på grund av schabbel från Västra Götalandsregionen. En långvarig medicinering med hemskemedicinen Cordarone knäckte mig, trots att jag lyckades genomföra en del tävlingar. När allt började ordna upp sig och lossna igen, dök det alltid upp något nytt. 2016 skulle jag köra en Ironman i Kalmar som upprättelse för fiaskot år 2015. I juni stoppades jag av hudcancer och det fick opereras. Sådant här tar knäcken på den bäste och kombinationen med ett minst sagt kaosartat jobb där vi genomgick en verksamhetsövergång 2016 och som var minst sagt velig gjorde inte saken bättre. Samtidigt har jag känt att kroppen svarar sämre på träning och att det mentala har nu gått så hårt åt mig att även detta sätter käppar i hjulet.

 

Detta är orsaken till att jag tar ett antal steg tillbaka, läker mitt sinne och hittar en balans samt ett inre lugn igen samtidigt som jag slåss för att inte behöva gå hem från jobbet. En riktigt tuff utmaning, kan jag intyga. Jag vill inte krackelera helt.

 

Nästa stora mål är: ATT GÅ NER I VIKT STABILT! DVS. Målet är 77 KG +-2KG i alla fall under 80 kg. Allt detta strul med hälsa och psyke har gjort att jag vandrar upp på viktskalan igen. Jag börja närma mig 100 pannor. Det säger sig själv att det inte funkar med ultralöpning och Ironman. Under min rehabperiod kommer detta att ges ett mycket stort utrymme. Jag har en bra bit att resa till min målvikt - att vara stabil på 77 kg. Det räcker att jag tittar på en chokladbit för att jag skall öka i vikt. Min ämnesomsättning är (tycker jag) obefintlig. Blir jag stilla sticker vikten iväg på en vecka, ofelbart.

 

Jag måste också ha kontroll på min medicinering, just nu äter jag 7 olika mediciner. Några har biverkningar som är hemska, men de kommer trots detta inte upp i samma division som Cordaronen. Det har ställt till mycket bekymmer för mig och påverkat min träning väldigt mycket. Jag börjar nu se en lite tendens till att detta stabiliserar sig. Behandlingen av min aortadissektion heter blodtrycksreglering. Att hålla järnkoll på blodtrycket är numera A och O. Speciellt det systoliska (övre trycket). Normalt blodtryck för en vuxen person är 130/80 - högt blodtryck defineras som 140/90 eller mer. Jag försöker hålla mig mellan 100 och 120 systoliskt och under 80 diastoliskt (100-120/80). Så förutom att komma ner till rätt vikt är järnkoll på blodtrycket mina viktigaste hälsomål. Även kolesterolet spelar en stor roll här. Målet kommer att vara att totalkolesterolet skall hålla sig under 5%. Under sommaren 2013 har jag lyckats att nå helt acceptabla nivåer på blodtrycket och det har jag hållit sedan dess. Däremot är det inte helt optimalt i en träningssituation, det finns ju två sidor av myntet.

 

REHAB

En olycka kommer sällan ensam. Redan i november 2012, när jag skulle ge mig på ett 6 timmars lopp i Borås, kom den första riktigt stora varningssignalen. Jag hade sedan jag startade att springa haft lite småont i knäna, speciellt det högra. Men under detta lopp, så började det att göra så ont att det till slut inte gick att fortsätta. Jag var tvungen att kasta in handduken efter en halvmara. Dessutom var jag ganska sliten i kroppen. Det visade sig att biverkningarna av mina mediciner (jag åt en hel del då) tog också ut sin rätt.

 

Det blev inte bättre. I Skövde 6 timmars lyckades jag hålla igång hela tiden, men med ett värkande knä. Där missade jag maratondistansen med futtiga 206 m. Som tur var lyckades jag ta maratondistansen vid Borlänge 6 timmars den 6 april. Men det satt långt inne. Även här spökade knäet. Dessutom hade jag lite flimmer de sista 2 kilometrarna. Men det var hanterbart. Knäet däremot värkte rejält. Jag har haft svårt att sova på nätterna och vaknat av mitt knäont. Den 7 december fick jag av en läkare diagnosen artros. En diagnos jag har för båda knäna. Efter Borlänge blev springande mer sporadiskt och löppassen kortare och färre.

 

Jag hade bestämt mig nu för att inte springa något förrän jag kommit till en ortoped och rett ut det hela. Jag hade en remiss liggande. Göteborgsvarvet den 18 maj blev mitt sista springande på ett tag. Och där gick jag mest. Jag uppskattar att löpinsatsen blev totalt 3 - 4 km under det loppet. Resten blev gång. Jag sprang dock i alla uppförsbackar. Men halvvägs var jag på väg att bryta, men fortsatte. Den 22 maj kom jag till Orthocenter - IFK-kliniken, där Dr Lars Carlsson inte på basis av röntgenbilden från 7 december kunde säga att jag hade artros. Det kunde lika gärna röra sig om en menisk. Enda sättet att ta reda på vad som gäller är att göra artroskopi (titthålsoperation) i knäet och se med egna ögon.

 

Så den 19 juni är det dags för operation. Är det menisken är jag i gång om tre månader, är det artros... Ja, då blir det knepigare. Jag hoppas naturligtvis på en menisk. Men resten av 2013 kommer uteslutande ägnas åt rehab och uppbyggnad i slutet av året. Om det är menisken så räknar jag att göra come-back med nummerlapp på nyårsafton i samband med Sylvesterloppet. Just nu (30 augusti) rehab:ar jag för fullt.

 

2014 har jag gjort två hjärtablationer (mars och november) eftersom mina hjärtflimmer blev mer och mer besvärande för mig och mer eller mindre satte stopp för min träning. Typiskt, när jag äntligen fått ordning på både menisk och knän. Detta har gjort att året 2014 ät totaltförstört med både träning och tävling. 2015 blev också ett skitår eftersom jag var tvungen att äta hemskemedicinen Codarone fram till mitten av mars månad som hade fruktansvärda bieffekter. Sedan tog det ytterligare nästan tre månader innan alla bieffekter var ute ur kroppen. I maj 2016 upptäcktes det hudcancer i en fläck jag hade på ryggen och jag kunde lägga till diagnosen malignt melanom till mitt sjuk-cv. Den fläck avlägsandes ganska snabbt med ett kirugiskt ingrepp och ytterligare ett ingrepp en månad senare till priset av att jag missade Ironman Kalmar och min efterlängtade revansch. Nu är cancern bota enligt läkarna. Tyvärr gjorde detta att jag fick slänga alla planerade tävlingar över bord. Nu inriktar jag med på återhämtning och uppbyggnad under 2017 och 2018 för att ta nya tag 2019.

 

 

IDROTTSMÅL (TIDSMÅL)

Eftersom jag, för tillfället bör ju det påpekas, inte har några idrottsliga mål har jag valt att lämna tabellen nedan tom. I detta fall kommer mitt enda mål för närvarande bli att åter kunna springa någon gång i framtiden och i och med det så kommer ju målen per automatik. Som en påminnelse (och en liten morot) är därför tabellen kvar.

 

Den träning jag kommer att idka den närmaste framtiden är mer av underhållskaraktär, så att jag inte degar ihop totalt och inte behöver börja på ruta ett. Jag ska vara i en sådan form att jag utan åthävor, lätt och ledigt kan springa min Kåhögsrunda (6,4 km). Detta kommer att varvas med stavgång, cykling, siming, styrketräning samt ett och annat spinningpass.

 

DISTANS
PRIMÄRA MÅL
UPPNÅTT
LÅNGSIKTIGTA MÅL
UPPNÅTT
5 KM        
10 KM        
15 KM        
HALVMARATHON (21098m)        
MARATHON (42195m)        
6 TIMMAR        
12 TIMMAR        
24 TIMMAR        
48 TIMMAR        
IRONMAN