BADWATER - MIN STORA DRÖM - VAD SOM VÄNTAR MIG

Badwater Ultramarathon i Death Valley, USA, är ansett som ett av världens absolut tuffaste lopp. Kanske inte så konstigt. Starten går i Badwaterbassängen i Death Valley National Park - USA:s lägsta punkt. Den ligger 86 m under havsnivån. Temperaturen ligger på 50 - 55 grader i skuggan dagtid då loppet går i mitten av juli och då det är som varmast i Death Valley. Death Valley är jordens varmaste plats och det ställe på jordklotet där jordskorpan är som tunnast. Medeltemperaturen i juli är 46 grader. Temperaturrekordet på vår planet är uppmätt till 56,7 grader Celsius i Furnace Creek (Furnace = masugn), 28 km från starten den 10 juli 1913. Detta är den högsta verifierade uppmätta temperatur på jorden. Det finns endast en angivelse som är högre och den uppmättes i Libyen den 13 september 1922, då visade termometern 57,8 grader Celsius. Men detta värde har inte blivit verifierat och numera underkänt på grund av att mätinstrumenten inte var exakta. Temperaturen på marken är också extrem. Den högsta uppmätta marktemperaturen är 93,9 grader i Furnace Creek, den 15 juli 1972. Då var lufttemperaturen 53,3 grader. Det är så varmt på marken att limningen på löparskorna kan börja smälta. Av den orsaken så kan man se att nästan alla löpare försöker att springa på den vita väglinjen så mycket som möjligt. Det går faktiskt att steka ägg på asfalten. Loppet går alltså i ett mycket hälsovådligt klimat och det är förenat med stora hälsorisker om man inte vidtar rätt åtgärder. Som amerikanarna själva säger: ”It’s a very hostile environment.” Utöver hettan skall jag besegra 4000 höjdmetrar.


Som löpare kommer jag inte att kunna överleva själv i denna miljö, jag är totalt beroende av mitt supportteam (crew). Detta team kommer att vara min livlina, utan support - ingen start och ingen löpning. Funkar inte min support, så är jag körd. Mitt supportteam är den viktigaste kuggen i detta maskineri och därför måste jag ställa höga krav på detta team. Jag måste alltså vara otroligt väl förberedd på alla sätt, eftersom jag riskerar min hälsa ganska mycket här. Maxtiden är 48 timmar. Loppet kan delas in i tre faser.

FAS 1 – Genom Death Valley (0 – 60 miles)
Från starten i Badwaterbassängen går loppet sedan genom Death Valley ca 70 km. Första checkpointen är Furnace Creek vid 17,4 miles (28 km). Vid Furnace Creek befinner jag mig fortfarande 54 m under havsnivån. Efter 42 miles (67,6 km) når jag Stovepipe Wells där den andra checkpointen ligger och nu har jag även kommit upp till havsnivån - 0 m. Här finns också en cut-off tid. Arrangören rekommenderar att man passerar Stovepipe Welles inom 12 timmar. Sedan börjar den första stora stigningen till Townes Pass som ligger på 1510 m höjd över havet. Då har jag avverkat 60 miles (96,6 km). På 18 miles (29 km) stiger banan med 1500 m. En ganska rejäl backe i ganska rejäl värme. På natten sjunker temperaturen till ”kyliga” 30 grader.

Badwaterbanan


FAS 2 -  Panamint Valley (60 – 120 miles)

Efter Townes pass har jag nedförs löpning ner till Panamint Valley och fram till nästa checkpoint vid Panamint Springs, som ligger 618 m över havet. Jag har nu sprungit 72 miles (115,8 km). Här finns även den andra cut-off: en. Jag måste nå Panamint Springs inom 28 timmar, annars får jag inte fortsätta. Banan fortsätter tvärs över Panamint Valley, förbi Fader Crowleys Point och stiger igen ganska rejält till loppets fjärde checkpoint, Panamint Pass som ligger 1615 m.ö.h. och efter 90 miles (144,8 km). En stigning på 1000 m på 18 miles.


Återigen börjar en lång utförslöpning ner till Owens Valley och planar ut på en nivå av ca 1100 m över havet. En nivåskillnad på 500 m från Panamint Pass. I Owens Valley går banan mellan Owens Lake och bergskedjan Inyo Mountains. Samhället Keeler passeras efter 105 miles (169 km). Nu viker banan av västerut och mot bergskedjan Sierra Nevada. Efter 122,3 miles (180,7 km) kommer jag fram till staden Lone Pine som ligger vid foten av Sierra Nevada. Jag befinner mig nu 1128 m över havet. Men är det värsta över?


FAS 3 – Sierra Nevada (120 – 135 miles)
Vid Lone Pine börjar nu loppets sista fas. Attacken mot målet som ligger på berget Mount Whitney. Målgången är vid Mount Whitney portalen på 2550 m höjd och som är en utgångspunkt för de som skall ta sig vidare upp på toppen. Detta är banans mest fysiskt krävande del. Efter att jag lämnat Lone Pine som kommer jag till banans brantaste stigning. Jag har när jag är framme vid denna stigning, sprungit nästan 200 km, genom extrem värme. På 19 km stiger banan 1400 m, vilket ger en snittlutning på 7,3%. Detta kan jämföras med den berömda och klassiska backen från Tour de France Alpe D'Huez, som är 13,8 km och har en snittlutning av 7,6%. Det är med andra ord en riktigt tuff avslutning som effektivt suger ut det sista från löparna. En annan jämförelse kan göras med Abborrebacken på Lidingöloppet, den är 550 m och har drygt 40 m nivåskillnad. Snittlutningen på Abborrebacken är 7,3%, som den sista biten på banan. Bara att jag har samma snittlutning i ytterligare 18,5 km.


Det hägrande målet ligger vid Mount Whitney portalen på 2550 m höjd och efter 135 miles (217,2 km) där skall jag spränga målsnöret tillsammans med mitt supportteam som har varit igång nonstop sedan starten. Nu har jag genomfört min stora dröm och uppnått det där lilla extra med mitt liv. Att komma i mål på världens tuffaste lopp. Då har jag sprungit förbi ställen som Mushroom Rock, Furnace Creek, Salt Creek, Devil’s Cornfield, Devil’s Golf Course, Stovepipe Wells, Keeler and Lone Pine. Nu när Ni har läst denna banbeskrivning så kan Ni förstå varför det är det tuffaste loppet. Löpare som sprungit i Badwater har alla sagt att det är det tuffaste och jäkligaste de har gjort. Värre än de andra berömda ökenloppen som Marathon Des Sables. Banprofilen talar i alla fall sitt tydliga språk.


HÄLSORISKER
Jag kommer att springa på en av planetens mest fientliga miljöer. Sådant gör man inte bara så där rakt av. Det krävs förberedelser. Inte bara i form av att träna på att springa långt eller spara ihop pengar till detta äventyr. Jag måste även förbereda mig själv och min kropp och vara vid god hälsa för att göra detta. Det finns många hot mot min personliga hälsa i detta lopp. Att ignorera dessa hot är ytterst korkat. Jag tar dessa på fullaste allvar och tyngdpunkten i mina förberedelser är inte så mycket att kunna springa 135 miles, utan att hantera dessa hot mot min kropp. Att ignorera detta kan vara direkt livshotande.

Jag måste träna och vänja min kropp att springa i värme och jag måste också ta reda på hur människokroppen, dvs. jag själv reagerar på att träna i extrem värme och hur jag skall förhålla mig till detta. Det finns tre stadier av skador på grund av värme.

Värmekramp. Det första och lindrigaste stadiet och kännetecknas av en skarp och stickande smärta i musklerna, oftast i benen. Detta orsakas av obalans i de salter som kroppen har.

Värmeutmattning. Eller lindrigt värmeslag. Att förlora vätska och elektrolyter genom svett leder till yrsel och svaghet, om den förlorade vätskan inte ersätts. Värmeslag kännetecknas av en måttlig ökning i kroppstemperatur, yrsel, illamående och kräkningar och huvudvärk. Du kan också uppleva svaghet, bristande samordning, kramper värme, tyngre än vanligt svettas tillsammans med fuktig och kall hud, och "gåshud." Din puls kan stiga och du kommer inte att kunna springa så fort på grund av trötthet. Många löpare - även de som är väl tränade - kommer att drabbas av lindrig värmeslag efter att ha kört i flera timmar i varma och fuktiga förhållanden. Om detta inträffar, sluta spring omedelbart, uppsök skugga och drick vätska som innehåller elektrolyter, kyl kroppen med blöta handdukar, ligg ner och lägg fötterna i högläge. Värmeutmattning kan leda till den svåraste formen av värmesjukdom -värmeslag. Att söka medicinsk vård omedelbart för värmeslag rekommenderas starkt.

Värmeslag. I extrema fall hetta kan störa kroppens termostat, då stiger kroppstemperaturen till 42 grader eller högre. Detta är en livshotande situation som kräver omedelbar läkarvård. Symtom på värmeslag är extrem svaghet, förvirring och udda eller bisarrt beteende, förvirring och djup medvetslöshet. Eftersom värmeslag är ett fullständigt misslyckande av kroppens temperaturreglering, upphör svettning och huden blir varm och torr. Konvulsioner eller kramper kan förekomma som gör att hjärnans funktion börjar avta. Koma och död är också möjliga i extrema fall. Värmeslag är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar läkarvård. Löparen måste bort från solen, ta av alla kläder och genast badda  sin kropp med is eller ännu bättre,  försöka lägga löparen i kallt vatten eller isvatten.

PLANERING

Som löpare kommer jag att utsätts för mycket extrema påfrestningar, dels distansen, dels den extremt höga temperaturen och dels den stora höjdskillnaden. från -86 m till 2550 m - totalt 4000 höjdmetrar. Jag måste dels träna på att springa i extrem hetta. Eftersom jag även slutligen upp på drygt 2500 m höjd, måste jag klara tunn luft. Badwater Ultramarathon är ansett som ett av världens tuffaste och hårdaste lopp och med de förutsättningar som ges är det kanske inte så konstigt. Att träna inför ett lopp av denna kaliber kräver något som går utöver det vanliga. Detta är alltså inget lopp som man bara anmäler sig till, det är långt mer än så. Som en del av förberedelserna inför detta, tar jag också reda på så mycket fakta jag kan om själva Death Valley och dess natur. Det finns exempelvis ett fenomen som heter Flash Flood och som uppstår de få gånger det regnar där. Det regnar intensivt och en flash flood kan uppstå på några minuter. En sådan flash flood inträffade i augusti 2004 och krävde 2 människoliv. Så Death Valley skall INTE underskattas!

Nästa utmaning är att hitta en supportgrupp. Ett villkor för att vara med i loppet är att ha en supportgrupp bestående av minst två personer som har tillgång till en bil. I praktiken rekommenderas att man har en supportgrupp på 3-4 personer och tillgång till två bilar. Själv räknar jag med en grupp på 4-5 personer, i lag om två och två, så att ett lag kan sova medan det andra laget är ute på vägen med mig. Detta kräver två bilar. En större Van med utrustning och en skyttelbil, som kan åka iväg och skaffa förnödenheter och ta ett lag till och från vila på hotell eller liknande. De personer jag vill ha med i mitt supportteam skall vara rutinerade ultralöpare själva, som har förståelse vad som händer när gränser börjar nås eller passeras. En fördel om de är sjukvårds- och näringskunniga. Naturligtvis skall de kunna engelska. Jag kan alltså inte ha vem som helst. När jag väl springer där, så skall jag bara göra en enda sak – springa. Min crew, skall ta hand om allt annat, se till att jag får i mig rätt näring och vätska vid rätt tillfälle, kyla mig. Serva mig vid pausar. Min crew kommer att vara skillnaden, som gör skillnaden.

Nu är Ni insatta i vad jag skall försöka genomföra. Eftersom det finns så mycket komponenter i detta projekt kommer jag att behöva både tid och pengar. Min plan är att kunna stå på startlinjen 2016. Kanske får jag skjuta det framåt, men 2016 är det året jag kommer att jobba för. Jag kommer nog bara att få ett enda tillfälle och då måste allt klaffa. Det finns inga som helst utrymmen för några som helst misstag. Det skall bara funka då.

Detta har blivit min dröm, som nästan enligt vissa och kanske inte helt fel har övergått till en besatthet. Det är drömmen om detta lopp som driver mig framåt och får mig att kämpa. All tävlingsplanering jag gör är nu helt inriktad på att komma till start i Badwater. Loppen jag väljer och prioriterar har enbart till syfte att kvalificera mig till att söka och även att göra mitt löpar-CV så pass starkt att jag hamnar i topp 100 av de sökande, då jag skall ansöka. Ansökningsfönstret är öppet varje år den 1 – 15 februari. Så vid den tidpunkten 2016, måste jag ha allt kval på plats. Inga ursäkter, inga undanflykter. Vill jag med på Badwatertåget 2016, måste jag vara klar innan 1 februari. Det året fyller jag 60. Den äldste som sprungit där var engelsmannen Jack Denness, som passerade mållinjen vid 75 år ålder år 2010 efter 59:13:02. Då var maxtiden 60 timmar. 2012 då maxtiden sänkts till 48 timmar innehas åldersrekordet av 70 årige Arthur Webb från USA, som sprang på imponerande 33:45:40.

Hittills har två svenskar startat i Badwater och en kom in mål. Gunnar Nilsson startade 2006, men tvingades bryta efter problem med en fot. 2012, startade Mikael Andersson från Västerås och lyckades som första svensk korsa mållinjen. Det var stort. Inför 2013 kommer Mikael Andersson att starta igen och denna gång få sällskap av Otto Elmgart. Banrekorden i skrivande stund är för herrar – Valmir Nunes från Brasilien, som 2007 sprang på 22:51:29. På damsidan så innehas banrekordet av Jamie Donaldson från USA, som 2010 sprang på 26:16:12. Ganska ofattbara tider på den banan, i den miljön. Nu vet Ni vad jag pratar om och vad jag tränar för. Jag har fått frågan många gånger och jag vet vad jag ger mig in på och tränar för det.

.